Fredagskväll...

...och kebaben är uppäten, tröttheten håller på att smyga sig in och livet känns riktigt bra i allmänhet. Vi har en liten snor-fia här hemma men ganska glad och pigg ändå. Jag har inga direkta nyheter att komma med. dagen har flutit på och bullarna till imorgon är bakade. Felicia fick sin egen deg. Och det som blev kvar efter att hon ätit upp en del blev 7 fina små bullar. Hon var så lycklig över att få baka dem.

Jag läser bloggar. Ofta och gärna. Och i mitt liv ingår de som handlar om vardag och tankar i allmänhet, till livet med sin 2-åring som har leukemi, till inredning och trädgård. Jag gillar det mesta, men jag blir riktigt irriterad ibland. Ja, jag vet, sluta läs dem de. Men de som bara skriver om nya möbler, inredningsdetaljer, tapeter och kläder. Har de inte greppat livet alls? Jag tycker det är helt okej att vara intresserad av det, men kan det uppta en 100% hur man ska lägga upp de inköpen och hur man ska tjäna pengar nog till det? För att vara den med bäst stylat hem? Åsiktsfrihet råder i Sverige. ( Sägs det iallafall) Så klart får man tycka som man vill men jag önskar att de såg mer av livet.

Djupt blev det ikväll. Men så känner jag.
Nu ska jag gå ner och kolla vad min galna familj gör...
Until next time...ha det bra!

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag tycker också att de bloggar som är personliga och behandlar både stort och smått är roligast att följa (jag läser i och för sig inte så värst många..). Men sen beror det ju på syftet med bloggen. Jag skriver själv mestadels för släkt och vänner som inte är i närheten. Jag har gjort min blogg "osökbar" och delar ofta med mig av både text och bilder som jag inte skulle gjort om jag tex skrev för en tidning och var alldeles offentlig. Ofta blir det ju meningslösheter, som vad jag åt till lunch eller hur mycket det nysådda gräset har vuxit. Men det betyder ju inte att mitt liv och mina tankar enbart omfattar just detta. Du får tänka så när du läser nån blogg och blir irriterad, att det där ytliga och enkelspåriga bara avspeglar en del av skribentens liv. Kan vi hoppas;)

2008-10-04 @ 18:56:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0