Nuas

I onsdags var vi hos fotografen och tog kort på hela familjen. Felicia är stor nog att lyssna och göra som fotografen säger, men Cornelia är trotsig. Vill göra som hon vill. Och så lite trött på det. Men nåt kort borde det ha blivit. Iallfall så åkte vi till stan och gick på konditori på eftermiddagen. Tänkte att det är mysigt att göra tillsammans. Barnen satt still i ungefär 5 minuter innan de ville upp igen. Inte direkt sugna på det de valt heller. Så slutsumman blev en stressfika med bulle och dricka.  Men tanken var god och kanske gör vi om det om två år igen. :0)


Det bästa jag vet på rad och hand i hand.

 


Idag har vi haft Arbogadag. Efter att mamma hade barnen några timmar igårkväll så vi kunde träffa några vänner så sov hon kvar här. Felicia tog med sitt nintendo och smög in dit 5.30 imorse och jag slumrade vidare ett tag. Sen åkte vi till Arboga och krattade lite löv, åt mat och lekte. Och vi var till Magnus grav. Felicia lämnade några blommor och stenar och vi berättade för Magnus vad vi gjort på dagen. Det kändes bra men jag saknar honom så. Som en del av mig tagits bort. Én naturlig del com alltid funnits där. Men jag tror Felicia kan känna att det är okej att gå till graven. Vi får se. Hon var lite stökig innan vi skulle dit och blev ledsen lätt också. Om det hade med gravbesöket att göra vet jag inte. Tiden får utvisa hur hon tycker, men hon sa ikväll att det var bra att vara där.

Nu ska jag lägga mig i tid ikväll. Det blir alldeles för sena kvällar och de tidiga morgnarna är ett faktum jag inte rår över. Så nya tider här hemma alltså.