Nuas

Jag har ont under ena armen. Det är en knöl där. Den har varit där länge. Ibland känns den inte alls. Under långa perioder, men nu gör den faktiskt ont igen. De säger att den inte är farlig. Jag tvivlar alltid på vården. Men så tänker jag att jag borde vara död nu om den var farlig. Eller iallafall fått fler symptom på att det är nåt som är fel. De skulle ta bort den när de opererade mig för två år sen. Men sen gjorde de inte det. Det blev för mycket på en gång. Det var för övrigt dr. Åsa (programmet på tv) som gjorde operationen. Tillsammans med en praktikant. Som förstås inte var praktikant, men nån sorts "jag-är-snart-klar-ska-bara-skära-lite-i-dig-först-läkare". Dr. Åsa är den läkare som delar första platsen av läkare jag träffat. Den läkaren hon delar platsen med är min reumatolog. Han kan mig utan och innan och snart tröttnar han nog på mitt tjat om symptom och knölar. Men vad gör man när de bara poppar upp hela tiden? Fan vad ont den gör nu. Jag ska till min reumatologom knappt två veckor. Får ta upp det då. Han får tro och tycka vad han vill.

Jag har nyss handlat lite på Ellos rea på nätet. Det var snabbt och smidigt att göra av med pengar. Till barnen så klart. Det verkar som om det alltid är enklast. Är det för att kläderna oftast passar på dem? Men nu blev det sängkläder och filtar till dem. Så får de fint i sina rum. Cornelia får ju snart sitt eget rum. När rummet här uppe är klart till oss så får hon sina saker i sitt rum. Felicia började sova i eget rum vid 6 månader och det blir väl ungefär så för Liten också. Hon somnar oftast mellan 20 - 21 och sen sover hon till 5-6 nånting så nu får jag sömn på nätterna iallafall. Därför ska jag ta tillfället i akt och gå och lägga mig.

God natt allihopa. Eller god morgon kanske?!



Såhär såg det ut imorse...två utslagna hjältar. Men det är klart, Mattias har ju haft det kämpigt på nätterna på sistone. Sovit ensam i säng på övervåningen. ;0)

Så går ännu en dag av vårt liv. Här blandas lyxigt bröllop med långkok på spisen. Barnskrik med Champions league-final. Det är en blandad kompott helt enkelt. Men vi mår bra. Felicia är på dagis, Minstingen sover, Mattias tapetserar och här sitter jag. Vi är fortfarande uppfyllda av det bröllop & barnvälsignelse vi var på i lördags på Västkusten (Bästkusten om man frågar min pappa...). Från min synvinkel, som gäst, var det ett superlyckat bröllop. Så fint väder, vackert brudpar, trevliga gäster, god mat och rolig underhållning. Kunde inte bli bättre. 

Kan det bli vackrare än så här?

Än en gång Grattis Herr och Fru Borgström!

Här är de, ljusen i mitt liv!!

Jag skriver ju bara om familjen, sjukdomen och vardagen. Säkert tråkigt att läsa om det. Men det är så mitt liv ser ut. Och tråkigt är det knappast i mina ögon. Nu ser vi fram emot bröllop på lördag. Det ska bli kul. Och jag har bestämt mig för att tokförkylningen och ögonen (som så klart också snorar nu...) ska vara bra då!

Den 9/6 har jag fått tid hos min läkare så efter det slutar jag amma och börjar pilla i mig mediciner. Inget som ger effekt på en kvart, men det gör de smärtstillande jag inte kunnat ta hittills. Det ska bli en befrielse, om än i tablettform.

Hoppas att ni har en trevlig helg!

Cornelia har smakat på gröt ör första gången idag. Hon tyckte nog den var god för det var inga konstiga grimaser. Men det var lite knepigt hur man skulle få i sig den. Så till slut när hon hade gröt i munnen så stoppade hon in sin tumme och tuttade på den tills hon svalt gröten. Det funkade ju!

Ja, nu är det nog snart slutammat. Liten är nästan fem månader och nu blir det mer och mer ersättning. Jag orkar inte mycket mer. Min kropp säger ifrån. Ordentligt. Jag älskar att amma. Men det finns ett pris som är för högt att betala. När man inte kan lyfta sin dotter och inte ta hand om henne som man vill. Då är det dags att ändra nåt. Iallafall enligt mig och för mig. Så nu ammar jag nog tills jag får en tid hos doktorn. Sen är det färdigt med det.

Livet rullar på här hemma. Tusen järn i elden känns det som. Men jag vill nog ha det så. Vi (läs Mattias) renoverar övervåningen och nu väntar vi på elektriker. Det fixas kläder till bröllop och det planeras inför Cornelias dop. Ett väldigt litet dop med bara närmsta familjen, men det ska ju ändå planeras. Och så vill jag göra fina fotoböcker till flickorna. Felicia har inget så jag har tre år att gå igenom. Mycket som finns i huvudet och kanske kommer kroppen ikapp snart.

Sista veckan har vi varit i Karlsborg, varit på Stora Holmen och åkt "Lillepöddekåget". Vi har skrotat hemma, bakat chokladbollar. Ja, lite allt möjligt.

 

Men det är väldigt vackert där!

   
Hmm, nu ska jag ta syrrans napp...så här borde man väl göra...jag sträcker på armarna...och...mm, det funkade!

 

God natt mina vänner!

Cornelia fick en mask när hon föddes. En snuttis som har tentakler och bitdel. Hon snuttar på tentaklerna och skakar den så det skramlar. Den är hennes bästis nu. Råttan funkar också ibland, för den har en nos man kan snutta på.

Ha en bra dag!

Här hemma fixas det vägg och nytt sovrum skapas av det gamla allrummet. Taket är numera helt vitt istället för vitlaserat furu. Mycket bättre om ni frågar mig. Och väggarna ska bli vita. Golvet skulle jag vilja byta, men det får bli en senare fråga isåfall. Väggen börjar ta form och Mattias har visat sin kärlek:

Här är skälen till att gå upp på morgonen trots att kroppen värker och ögonen blöder av trötthet. Älskade tjejerna och Mattias! Och så resten av familjen så klart!

Livet är bra härligt!

Livet rullar på. I helgen flydde vi till Arboga hela familjen. Mina händer är trasiga och Mattias kommer inte ur sängen på morgonen. Inte så bra kombination med två småbarn. Så vad gör man...mamma...pappa....!!! Och morbror Jajja. Vi hade det bra där. Felicia kan skrota runt som hon vill. Huset är fullt med leksaker och på  andra sidan häcken finns en fotbollsplan, gungor och sandlåda. Hundra meter bort finns Landskogskärret. Dit Felicia tar dockan i vagnen och kastar stenar i kärret. Där vi har pick-nick om vi vill. Och så hem igen till mormors trygga vrå. Perfekt för oss. Mattias hittade en padda på altanen och det blev ett ordentligt ståhej. Vi kollade på den, tog kort och Jajja räddade den till ett bättre ställe. Men jag raderade bilderna av misstag igår...så nu är paddan försvunnen...

 




I helgen ska vi till.....just det, Arboga. Mattias ska vara kvar hemma och försöka få till en ny vägg här uppe. Så att vi kan ha vårt sovrum i det som är allrum nu (läs tvätt- och belamringsrum). Då slipper jag vakna av både Cornelia och Felicia på morgonen. Cornelia har precis varit på BVC. 6065 gram och 63,5 cm. Och så somnar hon själv i sin spjälsäng på kvällarna runt 20. Börjar helt enkelt komma in i en bra rytm.

På Valborgsmässoafton var vi på brasa vid hembygdsgården. Felicia fiskade fiskdamm för första gången och tyckte att det var en bra grej. Man fick ju godis! Innan brasan var det mat och årets första rabarberpaj. Mums! Och så hann Felicia och Jajja så frön.

 
 



 

Ikäll är det humorgalan. För varenda unge! Jag tycker det är så rätt att kämpa för alla små därute i världen. Vi tänker titta, om vi är vakna. Vi stödjer kampanjen. Vi har köpt en sån pin. Fin är den också. Och den stolta ägaren är Felicia. Som nu går runt och ropar "För varenda unge!" här hemma.