Nuas

Helgen har gått och vi har fått en hel del gjort. Vi har fixat våra första Rocky Road, storstädat, adventspyntat, varit på vinden, handlat julklappar, dansat och sjungit till Mora Träsk. You name it! Och vi har haft kul. Trots jobbiga förkylningar, ögoninflammationer och feber.

  

Blanda. Skala.




Skära.




Rocky Road, anyone?


 

Första advent firades såklart med lussebullarna vi bakade i veckan och vi tände första ljuset i vår adventsljusstake. I smällkaramellerna gömmer sig chokladtomtar som Felicia helst ville äta på en gång...


 

Klart att tjejerna tar på sig sina fiiiina diadem som jag köpt. Små prinsessor har jag fått!

Kvällen går på rutin. Alltså, flickorna sover, Mattias tränar och här sitter jag med tv och dator, juleskum i en skål sen jag var liten, mandariner och min favoritdryck julmust. Håll tummarna för att Cornelia sover inatt. Chansen är inte så stor för jag hör henne hosta hela tiden. Men åändå, hoppas, hoppas...

Dagen har gått i vinterns tecken. På förmidagen var vi till ishallen med barnen. Alla var på isen med skridskor! Inte bara Felicia och Mattias, utan även jag och Cornelia. Cornelia tröttnade ganska direkt och gick upp till Farmor som var och kikade på oss. Strax efter fick jag också gå upp för fötterna sa ifrån, men det var lycka för mig att ens kunna åka i några minuter. Och Felicia var så glad att mamma också var med. Hon är van att det är bara pappa som är med henne på vinteraktiviteter.


Felicia åker själv.



Minns inte vad de tittade på, men det kan ha varit en tjej som gjorde piruetter på hög nivå. Att de inte blir så snurriga så de ramlar!


Cornelia och jag på läktaren.

När vi ätit lunch här hemma och Cornelia och jag sovit middag så bakade vi lussebullar. Felicia sitter stilla och bakar, knådar, kavlar och skapar med sin deg. Cornelia satt en stund och bakade med Mattias hjälp. Men sen säger hon "Nää!" Då vill hon inte det mer och så säger hon "Moa täsk!" så får man sätta på Mora Träsk på dvd.
Hon skrotar runt och sjunger med i musiken. Jag hade satt på julmusik när vi bakade men den blev ganska snart utkonkurrerad av Mora Träsk...

 

 

   

Igår blev det pepparkaksbak också. Cornelias första gång och det enda hon gjorde, nästan, var att äta deg. Det gick inte att få henne att sluta! Varje år gör vi pepparkakor med bokstäver på som man kan hänga i julgranen. I år tyckte inte Felicia att vi skulle göra nån till Magnus eftersom han dött. Men när vi bakat ett tag ville hon göra en fin pepparkaka med J som i Jajja och lägga på hans grav. Klart att hon får det! Hon tänker på honom ofta och pratar om honom. Jag vet att hon saknar honom. Nu har det snart gått två måndader sen han dog och jag längtar nåt enormt efter honom. Jag vill inte att det ska vara så att jag aldrig mer får se honom, skratta med honom och krama honom. Min älskade storebror! Men jag vet att det är så och nu går jag på vilja för att det ska bli en bra jul för barnen. Pratar man med Cornelia om Jajja säger hon "Jajja mimlen" och menar att han är i himlen. Felicia säger att han är en ängel. Jag önskar att han är i Nangijala och att han har det bra.

Julen kommer smygande med lukter, känslor, musik och allt som hör till. I år ska vi testa att göra Rocky Road också. Godis som finns i Leilas kokbok, som alla pratar om, men som vi aldrig provat förr. Det blir vårt tillägg till julgodiset i år.

När man har en dotter som vaknar så tidigt så man knappt får upp ögonlocken är det så bra att kunna ta fram ett Nintendo DS som hon spelar. Med hörlurar så man slipper bli galen av ljudet också. Säkert helt inkorrekt enligt konstens alla regler, men det finns inget bättre! Super Mario, I like!



Sen är jag av den åsikten att bara det blandas med annan lek och utetid så spelar det ingen roll. Sen Magnus dog sover Felicia i stora sängen medmig. Hon behöver det just nu och då är det så det får vara. Alltså finns det en tv med barnkanalen när hon vaknar också. Det tackar jag också för runt 5.30. Och nu för tiden kan jag faktiskt slumra lite bredvid henne. Riktigt mysiga morgnar har vi. Masar oss up alldeles för sent för att hinna det vi ska i tid... :0)

Jag har en snögubbe hemma. Alltid. Sommar som vinter. En gubbe som bara älskar snön. Det måste vara så att motpoler dras till varandra. När Mattias längtar och väntar på snön så är jag glad att den inte är här. Det är sanningen. Men nu får jag acceptera att den är här. För mig är den kall, tung och i vägen. För Mattias är den vit vacker och utmaning. Och för barnen lycka och lek. Jag kan inte annat än tycka om snön i slutändan. För deras skull. Så när nu den första snön som stannar mer än en timme kommit kanske det inte är svårgissat hur fördelningen i familjen ser ut. Flickorna sover. Jag myser inne med tända ljus. Mattias är ute och åker skidor. Utan hjul. På snö. Idag är min man som ett barn på julafton. Och jag älskar det!

I onsdags var vi hos fotografen och tog kort på hela familjen. Felicia är stor nog att lyssna och göra som fotografen säger, men Cornelia är trotsig. Vill göra som hon vill. Och så lite trött på det. Men nåt kort borde det ha blivit. Iallfall så åkte vi till stan och gick på konditori på eftermiddagen. Tänkte att det är mysigt att göra tillsammans. Barnen satt still i ungefär 5 minuter innan de ville upp igen. Inte direkt sugna på det de valt heller. Så slutsumman blev en stressfika med bulle och dricka.  Men tanken var god och kanske gör vi om det om två år igen. :0)


Det bästa jag vet på rad och hand i hand.

 


Idag har vi haft Arbogadag. Efter att mamma hade barnen några timmar igårkväll så vi kunde träffa några vänner så sov hon kvar här. Felicia tog med sitt nintendo och smög in dit 5.30 imorse och jag slumrade vidare ett tag. Sen åkte vi till Arboga och krattade lite löv, åt mat och lekte. Och vi var till Magnus grav. Felicia lämnade några blommor och stenar och vi berättade för Magnus vad vi gjort på dagen. Det kändes bra men jag saknar honom så. Som en del av mig tagits bort. Én naturlig del com alltid funnits där. Men jag tror Felicia kan känna att det är okej att gå till graven. Vi får se. Hon var lite stökig innan vi skulle dit och blev ledsen lätt också. Om det hade med gravbesöket att göra vet jag inte. Tiden får utvisa hur hon tycker, men hon sa ikväll att det var bra att vara där.

Nu ska jag lägga mig i tid ikväll. Det blir alldeles för sena kvällar och de tidiga morgnarna är ett faktum jag inte rår över. Så nya tider här hemma alltså.

Vi har firat Halloween ikväll. Fel dag egentligen, men rätt för oss. Det var idag det passade. Mormor och morfar var med och hämtade på dagis och sen gjorde vi middag och åt tillsammans, bland häxor, spindlar och pumpaballonger. Helmysigt! Och kul tyckte både stora och små. Såhär ser våra små häxor ut...










Vi hade en bra kväll tillsammans, men ändå fattas det en pusselbit när inte Magnus är med. Jag saknar honom så. Allt känns konstigt. Jag väntar fortfarande på att min fina storebror ska komma hem igen. Kom hem!!