Nuas

Lilla Bubby. Som inte är så liten längre. Och som definitivt har en egen vilja. Av stål. Att så mycket attityd kan rymmas i den lilla kroppen är ofattbart. Men så sant. Bestämd från början. Och som önskar att hon kunde allt som storasyster kan.



Som sa till mormor på Kolmården:
 "När jag blir stor ska jag också åka karusell med dig Mormor."
Inte alltid lätt att förstå hur det här livet funkar.



Älskade minsting!

Felicia har börjat sova i sitt rum igen. Första natten inatt. Så får vi se hur många nätter vi orkar gå in när hon ropar, sitta hos henne, lägga sig där, byta sängar mitt i natten.

När jag la henne idag sa hon:
"Lilla lilla mamma. Jag älskar dig så mycket!"

Älskade unge! Där och då försvann all frustration och ilska över allt trots som kommer. Och idag var det ovanligt mycket. Som en liten tonåring.


Du och jag Issa. Du och jag.

Den skulle inte prioriteras. Klädkammaren. Vi skulle ta den sen. Men sen åkte den med när allt det andra ändå fixades. Jag insåg att om vi ställer in en massa saker utan att fixa den innan kommer vi aldrig att göra det. Där var knappast fräscht. Orange väggar och nåt slags mörkgrönt rutgolv i heltäckningsmatta.
 Inte så bra bilder, men det är de jag har sen innan och på en vild målare. :0)

 

Sen kom den vita och svarta färgen fram, efter att målaren även röjt ut de gamla garderoberna och tagit bort det äckliga golvet. Service!



Mattias har varit iväg till bauhaus idag och köpt inredningen och satt upp den. Perfekt!

 



Nuså är det bara att fixa och ordna med alla saker.