Hopp
Jag har hopp. Hopp om att livet blir bra. Det är bra. Men det är som min psykolog har sagt till mig. "Livet kan vara bra även om det innehåller lidande." Intressant tanke som jag inte riktigt funderat på innan. Jag tänkte att eftersom jag är sjuk så jobbade jag mig uppåt nerifrån. Inte riktigt i samma linje som andra. Med målet att vara frisk och glad och lycklig. Som om det vore nån slag normalvärde för hur man har det. Fel tänker jag idag. Alla bär vi vår egen säck. Liten, stor, tung, lätt, vacker, ful. Alla har vi en. Vare sig vi vill eller inte. Sen är det upp till oss att försöka göra det bästa vi kan av det.
Den här bilden ger mig hopp. Lycka, kärlek, frihet, tillit och hopp i en och samma bild. Tagen i Turkiet 2011. Felicia var fem år.
Den här bilden ger mig också en positiv känsla. Den lilla handen är Felicias och den stora Magnus. De planterade frön. Deras grej att pyssla ute i trädgården och naturen. Bilden är som en symbol för livet. Det börjar med nåt väldigt litet, utlämnat till omvärlden för att växa och utvecklas. Sen kommer en blomma av sitt eget slag. På sitt eget sätt och som lever sitt eget liv. Mitt bland allt annat runt omkring. Med sin egen strävan. Men med en önskan att vara en del av nåt större. Att tillhöra. Ge och få kärlek. Livet.
Älskade storebror
Idag är en av de där dagarna. En dag när gråten sitter i halsen och ögonen hela tiden fylls av tårar. En låt. Ett minne. Några ord. Hela tiden sånt som drar fram längtan efter min storebror. Hela tiden sånt som gör att jag undrar vad meningen med det var. Att han inte får vara kvar här. Att Felicia säger att hon vill läsa Jajja-boken så att hon kanske drömmer om honom. Hennes enda sätt att få vara tillsammans med honom. En sån dag när jag minns chocken direkt efter att jag fått veta att jag skulle vara en lillasyster kvar här på jorden utan min storebror. Började räkna vilken dag jag skulle bli äldre än honom. Kan en lillasyster bli äldre än sin storebror? Förberedelser för begravningen. Val som fick tankarna att tänka ologiska tankar. Jag känner fortfarande känslan att jag vill att han ska komma hem. Kom bara hem. Din lillasyster behöver dig.
Den finaste av låtar. Den som han visade mig och mamma. En av de han älskade. Den tar mig direkt tillbaka till kyrkan. Begravningen. Till den stunden i livet jag inte visste hur jag skulle överleva. Den stunden då tårarna var oändliga och min gråt högljudd. Ostoppbar. Saknad av oändliga mått.
Jag minns Felicia i början. Hennes kropp vid min i sängen på natten. Korta sekvenser av sömn. Oroligt letande efter mig. Frågar om jag lever. Om jag ska dö. Ska jag få vara kvar. Varför fick inte Jajja det då? Hennes ord när hon lär sig vika en loppa. Att hon önskar att Jajja levde så hon fick visa honom. Jag minns sista gången jag träffade honom. Precis innan resan som förändrade allt. Verkligen allt. Dagen då han fick en kamera i födelsedagspresent i förskott. Allt som fanns kvar efter resan var de foton han tagit på resan. En resväska utan ägare. Stenarna som är viktigare än allt annat. Stenarna han plockat åt flickorna på stranden i Fuerteventura. De som ligger i en glaskål bredvid hans foto. Alltid.
Låten som han själv sagt att han vill ha på sin begravning. Som vi sagt att vi får prata om mycket längre fram i tiden. Som blev för flera år sen.
Jag vill så ofta peka finger åt döden. För att den tog honom ifrån oss. Sorgen i mammas och pappas ögon som aldrig riktigt försvinner. Den där lövtunna strimman av sorg i de lyckligaste stunder från den dagen och framåt. Alltid en tanke om att han skulle vilja vara med. Uppleva. Utforska. Jag förbannar döden för det den tog ifrån oss. Försöker vila i att han fått ro. Att den rastlösa själen nu har fått lugn. Men det lugnar mig inte helt. Nu vet han mer än oss. Han vet vad som händer. Hur det blir. Eller blir det ingenting? Är det så krasst? Jag förbannar döden för att allt jag har kvar är foton, stenar, alla minnen och en gravsten. Jag kan fortfarande inte känna honom där. Jag älskar symboliken i gravplatsen, men hans närvaro finns i skogen.
Jag går och går i skogen. På stigarna möter jag närvaron, jag drar in luften djupt i lungorna som om jag andas in hans person. Som om jag för en stund har honom nära igen. Jag låtsas att han finns här. Funderar på vad jag ska berätta om. Flickorna. Nya huset. Träningen. Livet. Vill fortfarande att han ska vara stolt över mig. Och jag saknar honom så djupt att det känns som hela kroppen skriker och går sönder. Men de jag möter anar inte. Anar inte att jag saknar den villkorslösa kärlek han gav mig. Alltid. Oavsett.
Men högt och ljudligt skriker jag ut mitt hat till droger. Nu. Alltid. För evigt. Men jag tror på en ödmjukhet. I mitt hat vet jag att det är ödmjukheten som segrar. Den som tar oss längst. Oavsett. Hur svårt det än är.
Myrberget
Myrberget fick besök av oss idag. Sol, gnistrande snö, -14 grader. Jag höll mig varm genom att jobba mig uppför myrberget gång på gång. Jag hade minst lika kul som flickorna. Mormor däremot frös. Hon var fotograf.
Toy story 3 & baguetter
Vi kom hem till Örebro i eftermiddag. Cornelia hann knappt in i huset och ta av sig innan hon for in på sitt rum och började leka. Felicia sprang iväg till bästa kompisen så fort hon kom hem. Mat och "bio" i deras gillestuga. Då tar vi filmkväll och lite plock här hemma till middag. Baguetter, yoghurt, frukt, te... Cornelia fick Toy story 3 i julklapp och ikväll är det den som gäller här hemma.
Lördagkväll at it's best om man frågar mig.
Ännu en pysseldag
Ännu en dag i Arboga. Mest pyssel. Båda flickorna fick pussel i julklapp. Felicia fick ett med 150 bitar och la det på förmiddagen. Cornelia fick tre stycken med 48 bitar i varje. Hux flux hade hon lagt ett av dem själv. Dags att röja undan de enklare pusslen hemma när vi kommer hem.
De hittade en mask som Magnus gjort när han var liten och gjorde varsin mask själva. Mycket lyckliga sprang de runt och skrämde den som kom i deras väg.
Jag sprang in på Titt-In här i Arboga när jag var ner på stan och handlade. Där var det halva priset på jackor, så den här jackan köpte jag för 230 kronor. Skön och fin tycker jag.
En liten stund fick vi ute också för att barnen skulle få springa av sig lite och få frisk luft. När de gjorde masker var jag ute och tog en promenad. Skönt, men jag kände mig lite sliten i kroppen. Tung. Jag fick gå själv idag för mamma halkade på yttertrappen igårkväll och slog sig illa. Bara att hoppas att det går över fort.
Pysseldag
Arbogadagar såhär i slutet på jullovet. Vi fyllde dagen idag med pyssel, badkarsbad, tältskapande och besök på biblioteket. Utelek var inte ett så hett alternativ när glashala gator blandas med slask.
Nyårsmiddagen
Alla paren ansvarade för olika delar av nyårsfirandet. Det ätbara blev följande:
Fördrink och tilltugg av olika slag. Bl.a. vindruvor, ost, oliver, tomater. Massor med gott helt enkelt.
Förrätten var en fisk- och skaldjurssoppa med smak av saffran och till det vitlöksbröd.
.
.Huvudrätten var oxfilé, körvelkryddad potatiskaka, sparris och rödvinssås med choklad.
Efterrätten, som åts runt 23, var browniefudgecheesecake med lättvispad grädde, färska blåbär och jordgubbar.
Vid tolvslaget en nyårsskål på altanen.
Och senare åkte snacksskålarna fram med chips, ostbågar och godis. Vi la oss inte direkt hungriga. Allt var riktigt gott och det är spännande att inte veta exakt vad man ska bli bjuden på.
Barnen åt före oss. De hoppade direkt på huvudrätten som var hamburgertallrik och sedan var det effterrätt som var kladdkaka, grädde, glass toppat med strössel. senare fick de varsin godispåse och lyckan visste inga gränser.
Vi fick ett gott slut helt enkelt.
Nyårsdagen 2013
Nyårsdagen 2013 har kommit och snart gått. Med drygt två timmars sömn i kroppen är jag inte överdrivet kaxig nu. La mig vid 3 inatt och kunde inte somna förrän strax innan 4. Då vaknade Felicia och ville vara nära. Sen ville hon upp strax efter 6. Eftersom barnen somnade efter 22 igår var de inte heller pigga idag. Vi har fördrivit dagen precis som vi tänkt. Filmer, lek, bad i badkar, slöa i soffan, äta rester, måla naglar, äta pizza och äta godis. Inte ett dugg stressande eftersom det varit planen hela tiden. Men det ska bli skönt med vardag igen efter alla helger nu.
GOTT NYTT ÅR!
