Saknad

Vet inte när jag skrev här sist. Har inte haft tid. Har inte haft lust heller. Men det flyter på. Dagarna fylls på nåt sätt med allt möjligt. Idag har vi varit på polisstationen och hälsat på farmors sambo. Spännande med polisbilar och blåljus. Sen tittade vi på friidrott.

Och så har vi fått nycklarna till nya huset. Det fixas och trixas där. Vi har valt och fått tapeterna och jag känner att det blir bra. Det känns bra när vi är där, men det luktar inte hemma. Vi måste dit mer och bo för att det ska lukta rätt.

Annars planerar vi för Turkiet i vår. Snart. Jag är vansinnigt trött på vintern och tänker förtränga att den kommer snart igen. Igår var vi på Mora Träsk. Ett riktigt lyckokast. Flickorna var i himlen och rockade loss. Den stora mer än den lilla. Men båda gillade det.

Annars saknar jag Magnus mer och mer. Pekar finger åt döden allt som oftast för att den tog honom ifrån oss. Man kan inte bara försvinna. Det kan inte vara så "enkelt". Så meningslöst. Och med våren kommer en gravsten, tider att fixa fint med blommor. Jag kommer gå till graven oftare då. Berätta för honom hur vi har det och hur mycket vi längtar efter honom. Fast det känns inte riktigt som han är där. Han känns mer hemma i huset i Arboga. Eller kanske suset i träden. Dropparna i regnet. Och grönskan i skogen. Skogen var hans rätta hem. Där finns han nog. Hör han vad jag tänker? Då vet han att jag saknar honom. Och kanske har han fått ro. Jag vill tro det. Men ändå.... Fuck you döden! För att du splittrat vår familj och tagit en del av mitt hjärta!

Kommentarer
Postat av: Linda

Det är så ofattbart att Magnus är borta. Nu när våren är här och solen skiner minns jag våra många promenader i Kalmars omgivningar. Jag vet en plats Magnus har kvar här på jorden - i våra hjärtan.

2011-04-16 @ 17:26:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0