Nuas

Min saknad efter Magnus är stor. Och just nu har det blivit mer intensivt. Allt eftersom jag klarar att gå till gymet igen och jag tänker på och läser om träning kommer automatiskt Magnus fram i mitt huvud. Saknade, sorgen och kärleken till någon som jag aldrig mer får krama. Det var han som fostrade mig på gymet. Utan honom hade jag aldrig hamnat där. Ska rota fram gamla foton och skriva ett längre inlägg om det sen. Måste hem till mamma och pappa och leta upp de fotona först. Jag hoppas vid varje träningspass att han ser mig från sin nya plats. Himlen, Nangijala...vad vet jag som fortfarande är på jorden?