Nuas

Först måste man kolla så det är rätt bokstav...          

Och sen gäller det att blunda när man slår!

Hoppas du har en bra dag!

Jag önskade mig grejer så jag kan stansa smycken när jag fyllde år och jag fick en stanssats av Mattias och flickorna. Och nu har jag köpt hem lite saker för pengar jag fick av mamma och pappa, så idag satte jag igång. Klockan 17.00 ungefär. När Mattias gräddade pannkakor, Felicia var hungrig och Cornelia var gnällig för hon har 39 graders feber. Då började jag stansa. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag höll bara på en liten stund men jag lyckades åstadkomma ett halsband till Felicia och ett till mig.







Ha en trevlig kväll!

Bara för att jag är på ett så sopruttet humör idag ska jag dela med mig av min tråkigt-att-göra-lista. Som om jag har tid och lust och göra en. Tydligen.

-Städa
-Tanka bilen, man fryser alltid
-Betala räkningar
-Planera mat för veckan
-Tjata hål i huvet på resten av familjen om allt som måste göras

Så nu vet ni det då. Inga breaking news kanske. Men jag kan faktiskt tycka om att ta hand om tvätt, laga mat, baka och fixa och dona. Men dte kan vi ta en annan gång. Nu är jag tjurskalle resten av kvällen, så får det vara bra sen.

Rise and shine tomorrow!

År det här året som det händer? Jag vet inte. Jag kan inte svara på det förrän om ett år. Då vet jag. Med facit i hand. Det är mitt svåraste i livet. Jag vill veta vad som ska hända och hur det ska bli. En omöjlighet i många sammanhang. Jag har upplevt det i två graviditeter och förlossningar. Jag är typen som vill veta vilken dag och klockslag mitt barn ska födas, så jag kan förbereda mig. Men det har ju gått bra ändå.

Vad är det som ska hända då? Jag vet inte riktigt det heller, men mitt liv måste ta en vändning. Om du nu funderar på om jag inte är nöjd med mitt liv så är jag det till det stora hela. Min älskade man och min flickor. Det bästa som finns. Resten av familjen och vänner. Underbart. Men jag då... Jag vill må bättre. Mycket bättre. Och det ska jag jobba för det här året. Now is the time! Och jag skulle så gärna skaffa lite mer energi och kunna träffa mina tjejkompisar mer. Orka ta en fika på stan, orka gå på bio, orka ha tjejmiddag. Jag ska jobba på det.

Nästa onsdag är nära-döden-upplevelsen inplanerad. Koloskopi. Undersökningen som Gud glömde. Jag ber till Gud att de hittar vad som är fel, att det går att ordna med en quick-fix, men jag är beredd på värre.

Alla verkar ha så stora planer för 2010. Det ska tränas, ätas rätt och sovas ordentligt. Som alltid i början på januari?! Jag borde också det men jag tror att det blir viktigare för mig att försöka bli bättre i kropp och då flyter väl själen med och då även vara mer social. Några kilo extra får vara med om de vill. Bara de är glada och positiva. Jag har även sett att det verkar vara helrätt med köpstopp under perioder upp till ett år. I ett svagt ögonblick la jag fram det som en bra grej för Mattias, men jag blev snabbt och bestämt nedröstad. Shit, ingen ny valla, inga träningsläger...nej, det funkar inte! Ah, jag kanske inte ska klaga för det är inte bara han som gör av med pengarna. Fast idag kostade pizzan han hämtade dryga 3000 kronor för han passade på att backa på en bil. Den gick inte sönder. Våran gick sönder. Jaja, det är materiella saker. Men dyr pizza blev det. Kall blev den också.

Nu ska det sovas. Det gör redan flickorna och då får man passa på. Mellan förkylningar, hosta och öroninflammation får man vila huvudet mot kudden när man kan.

Hoppas du har en bra dag och härliga visioner för 2010. Det kan vara året det händer.

Jag lämnar dig med bilder från nyårsafton. Alla är tagna innan oxfilén (sega råttan?) intogs och min pappa var nära att sätta livet till när han satte i halsen. Själv blev jag så rädd så jag började grina. På allvar. Livet är inte alltid en lek.


Förrätt: toast skagen


Huvudrätt: Oxfilé, klyftpotatis, vitlökssmör och sallad.


  
Efterrätt: Kladdkaka med grädde och physalis och jordgubbar. Även överbliven knäck och nuckor från jul.