Lördagsmys

Det är lördagsmys här. Men inte riktigt som vi skulle vilja ha det. Felicia har 39 graders feber och hostar och snorar. Hon ligger i den ena soffan och tittar på 101 dalmatiner, jag sitter i soffan bredvid med laptop i knät och resten av familjen tar en förmiddagslur på övervåningen.



Trots sjukdom är vi vid ganska gott mod. Kanske för att jag hade Cornelia inatt och hon sov i sin spjälsäng mellan 18.30 och 6.30. Jag lyckade komma i säng 20.30 så jag har sovit riktigt bra. Mattias däremot hade Felicia och var uppe och jazzade halva natten, så han har nog en annan uppfattning om lördagsmyset.



Jag skulle tippa på att den här utsikten med skidor under fötterna är mer lördagsmys för min man. Men nästa söndag så får han väl skidåkning så det räcker. Tills dess får vi se till att han inte blir sjuk, att han får träna, köra sin urladdning och heja på honom!

Hoppas ni har en mysig lördag!




TUIfly

Ja, just det! Satt igår och bläddrade i TUIflys taxfree-katalog. Snart så bär det av och då har vi kommit fram till att det behövs några saker för att förgylla semestern.

Hawaiian Tropic Sunkissed Set 
Läppglans med solskyddsfaktor 25. Felicia har redan tingat den ljusa!

Hello Kitty Pysselpaket
Pysselpaket med Hello Kitty till flygplansresan dit. Perfekt med klistermärken, bokmärken och kritor.

En krokodil som tjejerna kan ha och leka med i poolen där nere. Många som hade på Cypern och Felicia tittade längtande efter dem. Den här gången har de sin egen!

Och så har jag handlat lite nya sommarkläder till tjejerna. Måste fixa det sista till mig också. Lite nya leggings och sånt. Mattias måste ha nya solglasögon...sen är vi väl färdiga?! Pass till Liten är fixat så det viktikaste är gjort.

Sweet Teneriffa, here we come. Soon!!


Mysfrukost en torsdag!

Ja, imorse var jag tvungen att kicka igång dagen på rätt sätt. Här gäller det att ta alla tillfällen till att få upp stämningen. Så dagen inleddes med en frukost bestående av hembakt dinkel/vete-mjölbröd med ost och tomat, en kopp te och en smoothie. Mums var det!







Felicia och Cornelia fick var sin ny pyjamas (översta kortet) när jag beställde lite sommarkläder till dem från H&M. Jag älskar dem med de stora färgglada prickarna. Felicia har 110/116 på sin och den är så gott som precis nu. Jag hade kunnat ta en större. Nackdelen med att beställa och inte kunna se i verkligheten. Och så var de riktigt smala i passformen. Felicia är ganska smal och den sitter rätt så tajt på henne. Hur tänkte man då? Hur som helst är de fina och passar...en månad eller två. :0)

Imorse badade jag och Felicia. Det händer allt oftare att hon kommer skuttande när jag ska bada. Det är riktigt mysigt. Hon hjälpte mig att tvätta håret och jag sa att hon var så duktig. Då svarade hon "Jag är supertvättar'n!" Var får de allt ifrån?

Dagen erbjuder lugn på förmiddagen. På eftermiddagen kommer flickornas Farmor och tar hand om dem medans jag och Mattias tar en eftermiddagsbio och ser Snabba Cash. Lovely!

Nu ringde Mattias som lämnat på dagis och sa att Cornelia får plats på samma avdelning som Felicia och börjar när vi tycker att det passar. Och det blir i April. Wiiieee!! Så glad över att hon fått den platsen! Men lite vemodigt att Liten har blivit så stor så det är dags för dagis.

Hoppas du har en bra dag!


Lite lättare

Det är lite lättare i livet idag. Lite grann. Det känns skönt att veta att man har riktiga vänner där ute som ställer upp när livet känns tungt. Och när jag tittar på bilder som de här känns det ännu lite lättare. Som om leenden på barnens läppar lyfter ofantliga tyngder.

Blivande KIF-åkare?


Så här glad kan man vara fast man är hemma och är sjuk. Får man ta på en fin-kofta och sladda med Puh-bilen så är det inga problem!



Personlig snöröjare av tak


Tack och god natt!


Virrvarr

Allt är bara ett virrvarr i mitt huvud nu. Sjukhusbesök, kurator, framtid, inte framtid, inget blev som jag tänkt mig, skola, rehabilitering, team-besök, bedömning, medicinering, provtagning, försäkringskassa, anpassat...and it goes on. Iallfall så är jag låg nu. Riktigt låg. Allt det där som jag drömde om och som jag tog för givet finns inte mer. Nu handlar det om att klara min vardag. Att inte tappa all styrka jag har. Att medicinera optimalt utan för många biverknigar. Att överhuvudtaget somna på kvällarna istället för att grubbla. Grubbla på framtiden om den så handlar bara om morgondagen. Att barnen ska ha en så "vanlig" mamma som möjligt mitt i allt det ovanliga. Att magen ska funka så bra det går. Nej...livet blir inte som man tänkt sig. Inte mitt iallfall. Och just nu känns det så surt. Det sprider ringar på vattnet i allt. Familjen, barnen, leken, ekonomin, lusten, orken, det sociala. Jag är ju i princip asocial. Från början var jag en glad, positiv och social tjej. Med tiden har det bleknats och det glada har övergått till något mer likgiltigt. Det positiva till det realistiska. Det sociala till det asociala. Hur ska jag återta mitt liv? Jag känner det som jag tappat min värdighet. Jag slussas än hit än dit. Man ska bedöma delar av mig. Men jag är ju en enhet. En hel människa. Med ett jag. Och mitt där inne sitter en liten flicka med stora drömmar och gråter. För att någon drog undan mattan. För femton år sedan. Och inte har lagt tillbaka den än.

Vad gör vi då?

Eftersom jag uppenbarligen inte bloggar så måste vi göra nåt annat. Vi fyller dagarna med en massa saker förutom all sjukdom som invaderat oss under hösten i form av förkylningar, feber, utslag, förkylningsastma och magsjuka. Det kläms in BVC-besök, sjukhusbesök, handling, tvätt och sånt. Städningen verkar ha gått i träda. Vänner uppmanas ringa innan besök om inte smärre chock ska uppstå!

Iallafall så försöker vi komma till öppna förskolan när vi är tillräckligt friska:





Vi är ute och leker i snöhögarna



Mattias får stå för skottningen


Vi gräddar våfflor och äter med sylt och grädde!




Vi kramas


Lagar mat


Klär ut oss


Och faktiskt en del annat som vi får ta en annan gång...
Ha en bra dag! Kram!


Tacksam!

Jag är oerhört tacksam att jag bor här, får ha min familj och egentligen ha det väldigt bra. Livet kan ändras vilken sekund som helst. Man ser det på tv, i tidning och på nätet. Hela tiden. Just nu känns livet ganska okej. På en nivå iallafall. Jag har mer tålamod med barnen. Jag älskar att se dem springa runt, leka, mysa, prata och vara barn. Jag är så tacksam att jag fick bli deras mamma. Det är så stort så ibland kommer jag på mig själv att tänka på att jag är mamma...jag är ju det...vad skumt. Och helt underbart. Mina underbara små monster!

Kram!

RSS 2.0