Nuas

Felicia gillar att läsa böcker och vi har lånat Alfons på biblioteket nu. En av de böckerna heter "Alfons och Milla". Milla har ju fräknar och det vill Felicia också ha. Hon har sagt det och jag har försökt förklara att man inte kan bestämma det. Att det är samma som vilken färg på håret man har. Man kan inte välja (inte i två års ålder iallafall...). Då tänkte hon en stund och sa:
"Jag kan önska av Tomten, mamma!"
Vad svarar man på det? Jag vet inte riktigt, men så sa jag att det kan man inte önska...tror inte hon förstog för nu har hon bestämt sig för att hon vill ha fräknar!


bild från: http://www.alfons.se/html/fakta/fakta_tecknat.htm

Igår var min mamma här och Felicia är snorig och hostig. Så efter en halvtimme ungefär så känner jag på hennes panna med min hand. Hon drar sig direkt undan, tittar på mig irriterat och säger:
"Jag har inte feber, mamma!"
Hon visste tydligen direkt att det var det jag var ute efter... Och så klart kan vi knappt hålla oss för skratt.

Så har hon börjat med ett nytt uttryck...ett sånt man inte önskar att ens tvååring ska säga. Med ordentligt uttal och eftertryck och väldigt högt säger hon:
"FAAAN!"
Hon gör det och jag kan knappt hålla mig för skratt. Hon gör det i rätt sammanhang, när nåt går fel, men hon behöver inte vara direkt arg.

Ojojoj, det kommer så mycket roligt ur hennes mun nu (utom det sista då...). Bara att undra vad nästa dag har för roliga uttryck eller funderingar. Det roliga är att barn är så logiska. Allt har sin förklaring för dem. Bara att de inte alltid tänker och fungerar som vi som är så styrda av sociala spelet och allt vi lärt oss.

Nu ska jag ner och lägga mig och vänta på att Oskyldigt dömd börjar. Jag orkar nog inte se, men det är kanske ett bra avsnitt att sova till?!