Nuas

Och då vet ni som känner mig att det inte händer särskilt ofta. Men jag önskar så att jag får fortsätta att ha den lilla kraft jag har. Att jag orkar ta mig till träningen nån dag i veckan. Då blir jag ju starkare och orkar mer. Som det varit tills nyss har jag inte riktigt kunnat komma längre ner vad gäller ork, kraft och vilja. Vad gäller min sjukdom alltså. Klart man kan komma längre ner med en annan sjukdom, men jag hoppas jag slipper fler. Jag har så mycket jag vill göra nu. Och så har jag precis börjat med medicin efter graviditet och amning. Liten har blivit så stor och ammar inte längre.  En dubbel känsla, men mest skönt den här gången. Det var lättare med Felicia. Men ibland tänker jag att jag inte ska amma nån mer gång. Och då känns det mer vemodigt.

Men tänk om medicinen verkligen kommer funka utan några större biverkningar? Hur mycket kommer jag klara då? Jag blir automatiskt mer social när jag inte har så ont.  Skrattar mer och så har man en positiv spiral. Det är det verkligen dags för! Jag inser att livet inte löser sig på en dag. Jag har varit sjuk i 15 år och kommer aldrig bli frisk. Men jag ber som sagt en stilla bön att få må bättre än jag gjort sista åren. Att medicinen funkar och att jag får bli lite mer jag igen.

Puss och god natt!