Show must go on...

Fast det känns inte alltid så. Jag vet. Jag är gnällig nu för tiden. Men livet är jobbigt. Nu för tiden. Kroppen värker. Fingrarna blir blåa. Felicia säger att jag är dum. Cornelia kastar si g på golvet för att hon inte får russin när hon vill. Men. Det har varit ganska fint väder. Iallafall.

Båda flickorna går på dagis och jag får andas ut. Jag slits mellan att pausa, ladda min batterier och att ha dåligt samvete för att de är på dagis. Är de där för länge? Började Cornelia för tidigt? Kan jag verkligen ge dem vad de behöver när jag inte är frisk? Det är mycket nu. Mycket tankar och känslor. Jag lägger mig strax efter 20 på kvällarna. Jag klarar helt enkelt inte att vara vaken längre. Är alldeles för trött. Och har alldeles för ont.

Helgen var vi i Arboga. Alltid skönt att vara hemma. Flickorna älskade att vara ute i trädgården, gå på promenad och stampa i vattenpölar. Felicia hade lite för mycket att jobba med i trädgården med Magnus så de hade knappt tid att komma in och äta middag. Bra betyg helt enkelt.

Klockan närmar sig 20...tick tack...tick tack...

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0