Nuas

Idag har kommit och snart gått. Idag är ingen vanlig dag. Den 27:e oktober kommer för alltid att vara en källa till glädje och sorg. Glädje över att det är min storebrors födelsedag och alla de fina minnen han lämnat hos mig. Sorg över att inte få fira hans födelsedag fler gånger och inte få skapa nya minnen. 32 födelsedagar blev det. Inte fler. Magnus gav mig ovillkorlig kärlek. Jag kunde vara sur och tvär. Och ändå, eller främst då, öppnade han famnen och gav mig en kram. För mig var han en stor trygghet fysiskt. Att han var stor och beskyddande. Jag känner en sån tomhet att inte få prata mer med honom och inte krypa in i den famnen som en liten lillasyster mer. Han var där sen den dagen jag föddes och vi gjorde i stort sett allt tillsammans under så många år. Sen svävade vi långt ifrån varandra i fysiskt avstånd innan vi slog oss ner nära varandra igen. Jag älskar honom så djupt. Och saknaden river i min kropp. Jag hoppas att tiden läker det värsta av såret, men att den aldrig suddar ut mina minnen. Min finaste storebror. Grattis på din födelsedag. Hoppas ni firar den i Nangijala! Jag vet att du är där.
"Nangijala är ett land som ännu befinner sig i "lägereldarnas och sagornas tid". Konkret betyder det ett förteknologiskt eller medeltida samhälle." (wikipedia)
Inget ställa passar Magnus bättr. Hans intresse för historia var stort och han sa flera gånger att "Jag borde ha levt på en annan tid. En tidigare tid." Nu är den tiden.



Djupt älskad - innerligt saknad