Systrar

Felicias fröken ringde idag på eftermiddagen och sa att Felicia hade ont i magen. Jag åkte och hämtade och hon satt ensam på mattan innanför dörren och grät när jag kom. Det skar i mamma-hjärtat. Hon kastade sig i min famn och släppte inte på tio minuter. Jag försökte reda ut vad som hänt. Om hon hade ont i magen. Om nån varit elak. Om hon blivit rädd. Till slut så kom vi nog fram till att hon fått riktigt ont i magen och blivit rädd och ville att de skulle ringa mamma. Det har aldrig hänt förr. Snart efter vi kommit hem så hade hon inte ont i magen längre och det var full fart på henne. Lite läskigt eftersom de varit i skogen på förmiddagen och jag tänkte att tänk om hon fått för sig att smaka på en svamp. Men hon sa att hon inte gjort det och det stämde förmodligen.

Efter nån timme var det dags att hämta Cornelia, som sovit middag när jag hämtade Felicia och som därför var kvar på sin avdelning. Hon blir alltid överlycklig när Felicia kommer med och hämtar henne. Issie! Issie! ropar hon och springer fram och kramar henne. Det gör mig till en lyckllig mamma!



När vi kommit hem lekte de en stund och de är inte alls lika lyckliga med varandra hela tiden. De är nog som syskon är mest. Det gråts och skriks och det skrattas och kramas. Allt i en salig blandning. De tittade en stund på Teletubbies tillsammans. Felicia frågade om Cornelia ville sitta i hennes knä. Hon ver inte så inne på det. Då flyttande Felicia in bakom Cornelia i soffan istället och så satt de där och tittade. Felicia grejade med Cornelias hår och Cornelia snuttade på sin älskade kanin.


  

Är det inte helt otroligt vad energi och lycka två små liv kan ge. Och vad mycket tankar och funderingar och frustration det för med sig också. Allt det i en salig blandning också.

Korten är tana en stund innan Mattias kom hem och vi åt riktigt tidig middag innan Felicia gav sig iväg på sin första idrottssträning med Noel. Sådär var väl betyget efter en gång. Vi får se vad reaktionen blir nästa tisdag när det är dags igen. Jag kommer inte tjata för att få iväg henne. Jag vill att idrott och träning ska förknippas med nåt som är kul och inget som tvingas fram. Innan hon åkte sa hon iallafall "Jag kommer nog bli svettig. Så jag måste duscha när jag kommer hem. Som Pappa, när han har tränat. Då är jag en stor tjej. Vuxen."

Mattias är på vift och ser Champions league. Flickorna sover i sina sängar. Jag är galet trött eftersom jag missade min middagslur. Men jag har varit hos kuratorn på sjukhuset idag och rett ut några frågetecken. Jag har också fyndat snygga jeans till flickorna och en dyr, men röd och fin regnkappa till mig. En ganska bra dag trots magont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0