Nuas

Skogen är mitt paradis. Mitt tempel. Mitt revir. Här rensar jag tankar. Tänker ut framtidsplaner. Går av mig ilska, spritter runt av glädje och får vara bara jag. I torsdags tog jag med mig Mattias dit. Mamma var hemma med flickorna och jag och Mattias fick tid att röra på oss tillsammans. Det blir ju knappast nån direkt träning för honom, men jag kan stå och skrika lite emellanåt också så han får röra på sig. Och jag får ta i lite extra. Efter tio år tillsammans vill jag ju fortfarande imponera lite. ;)