Hopp

 
Jag har hopp. Hopp om att livet blir bra. Det är bra. Men det är som min psykolog har sagt till mig. "Livet kan vara bra även om det innehåller lidande." Intressant tanke som jag inte riktigt funderat på innan. Jag tänkte att eftersom jag är sjuk så jobbade jag mig uppåt nerifrån. Inte riktigt i samma linje som andra. Med målet att vara frisk och glad och lycklig. Som om det vore nån slag normalvärde för hur man har det. Fel tänker jag idag. Alla bär vi vår egen säck. Liten, stor, tung, lätt, vacker, ful. Alla har vi en. Vare sig vi vill eller inte. Sen är det upp till oss att försöka göra det bästa vi kan av det.
 
 
Den här bilden ger mig hopp. Lycka, kärlek, frihet, tillit och hopp i en och samma bild. Tagen i Turkiet 2011. Felicia var fem år.
 
Den här bilden ger mig också en positiv känsla. Den lilla handen är Felicias och den stora Magnus. De planterade frön. Deras grej att pyssla ute i trädgården och naturen. Bilden är som en symbol för livet. Det börjar med nåt väldigt litet, utlämnat till omvärlden för att växa och utvecklas. Sen kommer en blomma av sitt eget slag. På sitt eget sätt och som lever sitt eget liv. Mitt bland allt annat runt omkring. Med sin egen strävan. Men med en önskan att vara en del av nåt större. Att tillhöra. Ge och få kärlek. Livet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0