Nuas

I torsdags åkte Felicia, mamma och jag till Gävle. På fredagen tog Elin studenten och vi ville så klart vara med och fira. Cornelia och Mattias var hemma så Cornelia kunde bli frisk och pigg igen. På lördagen anslöt de också och flocken var samlad.

Jag älskar att vara där. Härliga människor. Familj. Skratt. God mat. Pyjamasmys. Promenader. Love it!



Sysslingmys med goa Nea.




Finaste tjejerna.




Kusinmys.




Så fin student!




Massor med god mat serverades.











Studenttårta så klart. Den var hur fin och god som helst, men inget slår "farmor" Gerds tårta som det också bjöds på men som vi tydligen var för glupska att äta upp för det blev inget kort på den.




Min finaste Mammi!




Felicia funderar.




Håkan...




...på väg till Peppes bodega?




Och så lite hemkontakt.




På lördagen kom Mattias och Cornelia upp och systrarna var nöjda. Mellan att de kivades... Men i slutändan ser man hur viktiga de är för varandra. Inget gör mig varmare i hjärtat.

Jag funderar ibland på var jag är bekväm. I vilka sammanhang och på vilka platser. Ett ställe där jag faktiskt känner mig bekväm är gymet. Och det är inte för att kroppen samarbetar, utan för att jag tror på att jag kan. De gånger jag klarar att träna på gymet är med blandade känslor. Att känna mig hemma är en, men varje gymträning för med sig en saknad. En saknad av den som gav mig tryggheten på gymet. Den som lärde mig allt från början. Den som trodde på mig. Min älskade storebror. Det var hans förtjänst. Och jag önskar så att han såg mig nu.




Ett kort från hans besök under min tid i USA.




Ett kort från julafton hemma i Arboga.




Det här är vad jag har kvar. Jag trodde att jag skulle tycka att han var här. Men jag känner det inte. Det är på alla platser där vi skapat minnen jag känner honom. Mest hemma i Arboga. Jag kan välja att minnas allt det positiva vi haft tillsammans. Den tuffa tiden väljer jag bort. Jag minns den som fanns bredvid mig från den dag jag föddes. Den som älskade mig villkorslöst. Den som ville att jag skulle må bra och lyckas. Ett år och nio månader har gått sen han togs ifrån oss. Jag saknar honom precis lika mycket. Varje dag.




Att jag känner mig bekväm bland alla vikter på gymet finns en förklaring till. Min älskade storebror. Det är jag honom evigt tacksam. Återigen, jag önskar jag fick fler träningspass och skratt med honom. Det kommer jag alltid göra. En del av mig är hela tiden en liten lillasyster som längtar efter sin storebror.

En liten tjej är inte helt pigg. 40 graders feber och förkylning gör det svårt att sova och man vill titta på Dora mitt i natten. Hur tråkigt som helst eftersom hon och Mattias får vara hemma när vi andra åker till Gävle och firar Elins student och myser med familjen Lundgren.

Vi har varit i stadsparken och firat nationaldagen idag. Vi åt glass på fiket vid stora scenen och sen fixade tjejerna ansiktsmålning. Bubby ville vara tiger och Issa en hund. Vädret var verkligen med oss den stunden vi var ute för solen sken och det var riktigt fint.













Nu sitter jag i soffan med det förväntade illamåendet. Det är ganska hanterbart och jag hoppas det fortsätter så. Allt som vittnar om sprutan igår är det fina plåstret jag har på magen. Positiv bieffekt av att ha barn är att få så fina plåster när det behövs. Och ja, piercingen är tillbaka. Vid nyår bestämde jag mig för att lägga energi på att gå ner i vikt. Jag har gjort mig av med 9 kilo hittills och då satte jag tillbaka piercingen. Jag är nere på en vikt där jag kommer i mina gamla jeans, samma vikt som när jag gjorde en satsning när Felicia var knappt ett år. Och det känns så fantastiskt skönt. En befrielse helt enkelt.

Medicineringen funkar inte så bra. Förra veckan när jag tagit min spruta så låg jag nästan hela natten och mådde så illa att det var på gränsen till att jag kräktes. Då skickade jag ett mail till min läkare som sa att det inte finns nåt mot illamåendet utan att jag kunde avbryta behandlingen och att vi får "försöka hitta något annat alternativ". Det är inte helt enkelt eftersom jag har en sjukdom där det inte går att använda de "vanliga" medicinerna för tex RA. Det kan få motsatt effekt. MCTD var det ja. Dumt att göra det enkelt för sig. Såhär en vecka senare kändes det som en bra idé att prova sprutan en gång till för att se om illamåendet är mindre den här gången. Jag känner redan ett litet illamående men kulmen brukar komma drygt ett dygn efter att jag tagit sprutan alltså. Bara att vänta och se hur morgondagen och den natten blir då. Sen lägger jag ner om det inte funkar.







Hoppas bara att jag är på benen imorgon för jag har en förmiddag med möjlighet till att komma ut i skogen för mig själv och sen en lunch med resten av familjen innan vi åker till stadsparken och fixar ansiktsmålning och glass till tjejerna. Det blir vårat firande av nationaldagen.

Fredag igen! Bästa dagen och ikväll blir det Let's dance-final på tv. Innan det hemlagad pizza med vitkålssallad och egengjorda glasstrutar till efterrätt. Tillsammans hela familjen och mormor. Fredag som sagt. :)

Har klämt in en riktigt god räksallad till lunch också. Efter en promenad i skogen. Toppen!



<3

Här kommer bilder från i lördags när mamma och jag  var på Ingeborgs i stan och åt den i särklass godaste räksalladen jag någonsin ätit. Fräsch med avocado och massa godsaker och med nybakat valnötsbröd till. Riktigt bra!











Den här dagen går lugnt till. Varit vaken större delen av natten av illamående från sprutan. Får förmodligen sluta med den medicinen för det funkar inte så bra. Kan inte må så här illa varje vecka. Jag har iallafall fått i mig dinkelpannkakor med färska blåbär till lunch.

När mamma och jag var på Cypern gick vi in till Ayia Napa några gånger. En av gångerna stannade vi till vid en juice- & smoothiebar och köpte varsin smoothie. Så gott i värmen! Och det stället hade det mesta! Massor med frukt och grönsaker, juicer och glass. Och inredd i fräscha starka färger. Minst sagt tilldragande! 

Här hemma gjorde vi en mango- & banansmoothie till frukosten idag. Bland det godaste som finns helt enkelt. Och alla i familjen gillar det. Lunchen blir på stan med mamma på nyöppnade Ingeborgs. Ska bli kul att testa!

Fredag måste vara bästa dagen på veckan. Alltid. Lugn kväll med god mat. Grillat! Alla samlade och man vet att ingen måste stressa iväg morgonen efter. Familjemys helt enkelt. Den här helgen ska ju vara fint väder så lördagen blir det utelek och Mattias och jag får tid att träna tillsammans. Söndagen blir långutflykt. Överraskning för barnen som vi inte berättar förrän vi är på väg. De kommer bli glada, minst sagt.



Trevlig helg!

Har inte grillat nåt de här varma sommardagarna. Men på Valborg gjorde vi det. Galet gott. Måste göras snart.




Vattenmelon, smoothies och Ben & Jerry's cookie dough lär väl bli årets sommarplåga också.








Och en massa utomhuslek förstås. Det är planen för sommaren helt enkelt.

Idag är dagen efter sprutan. Dagen då jag vet att ju senare det blir ju mer illa mår jag. Uuäähhh!! Och nu sitter jag här i soffan med kombon illamående och pms. Kunde varit roligare. Kunde varit trevligare. Ett inspelat avsnitt av CSI och en tidig kväll kanske kan råda bot på lite av det. Imorgon är en ny dag sägs det ju.

Cornelia har haft hög feber i flera dagar och inga direkt andra symtom förutom en del tecken på urinvägsinfektion. När hon somnat igår ringde jag 1177 och de ville att vi skulle åka in med henne för att det kunde vara njurbäckeninflammation. Så strax innan 22 åkte hon och jag till akuten.




Vi fick vänta en stund men Cornelia sov i vagnen.




När vi pratat med sköterskan och doktorn skulle det tas prover och de ville ha ett urinprov. Cornelia dissade saften och drack vatten för att kunna kissa.




Vi väntade och väntade. Drack och drack. Gick till toaletten några gånger. Lånade en potta som vi ställde på en stol så att hon skulle sitta bättre. Om det kom nåt kiss? Nope!




Det togs blodprover också, men de var bra så då var det okej att åka hem och sova och lämna urinprov på vårdcentralen istället. Både Bubby och jag somnade som stockar.



Idag har vi lämnat provet. Bubby har mindre feber, men mår sämre. Trött, lite pipig, vill sitta still för att hon har ont i benen och inte vill röra sig. Lilla pluttan. Nu kurerar vi oss hemma med film och mys.

Vi hade besök av mamma och Malin och Håkan igår också. Mys! Älskar att laga mat och mysa med dem. Ikväll kommer de igen och så får vi se vilka som tar sig till brasan. Ett framtida inlägg om det.

Min saknad efter Magnus är stor. Och just nu har det blivit mer intensivt. Allt eftersom jag klarar att gå till gymet igen och jag tänker på och läser om träning kommer automatiskt Magnus fram i mitt huvud. Saknade, sorgen och kärleken till någon som jag aldrig mer får krama. Det var han som fostrade mig på gymet. Utan honom hade jag aldrig hamnat där. Ska rota fram gamla foton och skriva ett längre inlägg om det sen. Måste hem till mamma och pappa och leta upp de fotona först. Jag hoppas vid varje träningspass att han ser mig från sin nya plats. Himlen, Nangijala...vad vet jag som fortfarande är på jorden?

Jag tog flickorna och deras kusin med mig och åkte till Arboga. Mattias har avslutning med klubben både på dagen och kvällen, så vi tycker Arboga passar bra. Tjejerna leker, vi äter, myser och ikväll åker vi hem igen. Ska bli lite skönt att kunna sitta framför tv och dator och bara sega ikväll. Även om jag helst hade gjort det tillsammans med Mattias. Det tar vi imorgon istället. Fördelen med att vara lediga på måndag ockå är att vi kan förlänga helgen en dag till. Love it!







Imorse när mina tjejer vaknade var det underbart att kunna kramas och pussa på dem igen. Magiskt! Magisk var den frukost som serverades på hotellet. Den som jag gjorde själv hemma imorse var så klart minst lika bra eftersom jag kunde pussa på flickorna samtidigt.

Badkar är det bästa som finns. Man kan ju alltid bada tillsammans. :)

Ny grejen är Lego friends. Felicia fick det på sitt barnkalas och det spinner vi vidare på nu. Jag tror hon suttit vid bordet och byggt i princip hela dagen. Tålamod, följa beskrivning, leta och bygga. Hon älskar det!



Avbrott för mat och fika och prata med dagens gäster har hon hunnit.





Andra uppskattade presenter var ny baddräkt och rullskridskor. Skulle tydligen användas samtidigt.



Det är en nöjd Felicia som lägger sig ikväll. Det är så härligt att se!

Grattis älskade unge!

Flickorna har firat påsk på dagis. Utklädda och målade ville de vara. Båda två.

GLAD PÅSK!

 





Och med påsken kommer Felicias 6-årsdag. Älskar födelsedagar. Tårta, paket, familj, sång, ballonger och förväntan.
 
Vi har satt fjädrar och hängt ägg i påskris. Och så har vi fina (än så länge) påskliljor på trappen. Allt det röda i vardagsrummet och matrummet är tillbaka till turkost och lite grönt. Det känns helt enkelt som att påsken kan få komma nu. :) Och med den våren så är allt som jag önskar.

Hade tidigare levervärden som inte var riktigt bra. Därför fick jag sluta med sprutorna ett tag (ca 4 veckor). Men nu vid provtagningen var resultatet bra så jag har tagit första sprutan idag, men med en svagare dos. Bara att hoppas att det funkar. Och att jag inte mår så illa som jag gjorde tidigare. Och att jag blir bättre av sprutorna. Det behövs. Provade även att sluta med en annan medicin som jag inte tyckte gjorde nån nytta. Den skulle göra så att blodet inte stryps i händerna när det är kallt. Fingrarna blev ju ändå vita tyckte jag, men sen jag slutade med den så blir hela händerna vita. Och det är ju inte direkt vinter. Börjar med den igen också.

Efter imorgon tar vi fem dagars påskledighet.
Påsk och kalas! Lovely!